Posts tagged Universitet
Studieavbrott - ett halvår senare

Det är nu drygt ett halvår sedan jag avbröt mina studier på universitetet. Att det är sex månader som gått är för mig helt otroligt. Hur? Jag vet inte ens om jag tycker att det gått snabbt eller långsamt, det har varit både och på samma gång. Att sluta skolan var ju något som gick från idé till handling på så få dagar. Från januari till februari flyttade jag sextio mil söderut, slutade plugga och började jobba. Och när jag ser tillbaka på det såhär så är det helt sinnessjukt hur mycket jag förändrats, och framför allt växt, under min tid i Stockholm.

Jag flyttade in i ett litet, litet rum i en lägenhet i Danderyd när det blev mars. Jag hade precis börjat ett nytt jobb, lärde mig röda linjen i huvudet, lärde mig vilka bussar som gick västerut mot Spånga. En regnig dag i mars tog jag bussen från Danderyds sjukhus för ett allra första möte som webbdesigner, fullt övertygad om att jag skulle falla plattare än en pannkaka. Ni vet känslan när hjärnan åker Kaffekopparna och hjärtat frittfall? Det var min mentala status just då, jag tror det var en torsdag. Men allt gick bra, och hemsidan blev en hemsida.

Mitt frilansande rullade på, trögt, men framåt. I april började jag skriva för Sisters in Law, i maj bestämde jag mig för att starta upp min blogg på riktigt, rev av en roadtrip på Irland. Under juni och början på juli rattade jag extremt mycket jobb, resande, frilansande och min mentala hälsa. När min semester inföll i juli var det första gången på länge, länge då dagarna inte fylldes av stress och ångest. Jag tänkte att det är ju såhär jag ska leva. Under mina semesterveckor kunde jag ägna min tid åt det jobb jag ville, samtidigt som jag hade en fritid. Underbart. Det var ju inte så att jag hade en tillräckligt stor inkomst från mitt företag för att sluta, egentligen, men min magkänsla har verkligen aldrig varit starkare. Mitt motto är, och har alltid varit, det löser sig.

I mitten av augusti, nyligen tillbaka från semestern, så sa jag upp mig.

September kom och så gjorde även jobben; jag börjar layouta för ett mäklarföretag, utökar med Sisters in Law, jag börjar designa fler webbsidor, går arbetsintervju med en designbyrå och börjar arbeta för dem. Det råder inget överflöd av pengar, men jag klarar mig på min inkomst från mitt egna företag.

Då och då kan jag ifrågasätta mig själv och mitt val. Var det verkligen rätt beslut? Mitt svar blir alltid ja, det var så otroligt rätt. Det var aldrig ett självklart val, jag hade så gärna stannat kvar om det inte vore för att jag slutade utvecklas. Jag kommer aldrig få tillbaka min sista tid på universitetet, mitt sista år i Umeå, men det finns ingen heller en chans i universum att jag skulle utvecklats lika mycket där som jag gjort här i Stockholm. För det är jag otroligt tacksam, för att jag idag har en början på en fin karriär, för att mitt beslut som fattades på min magkänsla höll, för att min magkänsla är grym. Att våga lita på mig själv är något som jag lärt mig att värdera högt, och förhoppningsvis kan det här kanske inspirera någon av er till att lita mer på sig själv och våga forma livet efter vilja och inte rädsla. För vet ni vad, hörni, det löser sig.

DSC01849.jpg

<a href="https://www.bloglovin.com/blog/19654203/?claim=98vu8djt5gn">Follow my blog with Bloglovin</a>

Att låta hjärtat bestämma

Det är skolstart nästa vecka. Jag ska gå en kurs i entreprenörskap. Kommer ihåg att det var en av mina kurser på ekonomilinjen i gymnasiet också. Från kursen minns jag inte ett dugg. Hela min gymnasietid känns, för att vara helt ärlig, som tre bortkastade år. Det var sex terminer av att längta bort, sex terminer av icke-lärande. Ville inte delta, jag var en trotsig tvååring i sina bästa dagar. Om jag skulle känna efter kanske jag skulle tycka att det var synd att jag var som jag var, mina lärare hade nog en del nyttig kunskap att förmedla. Men det är dumt att älta, och jag kände inte den jag var, kunde inte lyssna på mig själv. Vem kan det i sextonårsåldern? Så jag höll mig till att göra minsta möjliga för att visa mitt missnöje i alla ekonomikurser jag var tvungen att läsa, valde bort dem jag kunde. Föreställde mig permanenta, svarta moln över min skolgång. Skulle aldrig, aldrig söka till universitetet. 

Och på något sätt är jag idag väldigt tacksam för mitt tonårsjags beteende. Jag tog studenten med en brinnande känsla att se mer av världen, testa på, jobba. Så det gjorde jag också. När universitetstankarna väl började smyga sig på var jag fast besluten med att läsa något som till fullo hade hela mitt intresse - och det blev media. En bransch som är totalt värdelös att plugga inom, jobbmöjligheterna är obefintliga. Jag fick höra det gång på gång när jag berättade för min omgivning varför jag skulle flytta till Umeå den kommande hösten. Tråkigt, tänkte jag, men jag vägrade att genomlida tre år till av en skolgång som varken passade eller intresserade mig. 

Jag är inte disciplinerad så som en människa förväntas vara. Jag är inte den stabila och sakliga, utan den som svänger om och hittar driv i mina intressen. Så att backa på en mediautbildning, att inte låta hjärtat få säga sitt, var inte ens en tanke för mig. För mig var det självklart att jag skulle lyckas, för det fanns inget annat alternativ. Det skulle inte gå att jobba med ekonomi eller juridik eller medicin, detta var bara tvunget till att funka. Så jag flyttade, gick två år på universitetet, valde att hoppa av, flyttade till Stockholm, började frilansa, fick jobb i branschen utan jobb, och fortsätter tråckla mig vidare  i denna värld. Nästa vecka är det skolstart, jag ska för andra gången i mitt liv gå en kurs i entreprenörskap. Och vem vet, kanske är det här min början på att lyckas.

bröllop+sophie+zetterberg

Foto: Zanna Metzer
(Från en fotografering med Sisters in Law + Star of Sweden i somras. Media brought be here, bara en sådan sak. Så glad för det!)

En examen är inte alltid det enda rätta

För en vecka sedan avbröt jag mina studier.

Jag har ändå pratat ett tag om att eventuellt ta studieuppehåll till sommaren. Den senaste terminen har jag funderat mycket på hur värt det är för mig att läsa vidare på det programmet jag valt. Varför lägger jag tid på spel och video när det är så otroligt långt från det jag egentligen vill läsa? Med de tankarna i bakhuvudet låter studieuppehåll så attraktivt, så tryggt. Kan man säga så? Att ta ett avbrott med garantin att jag ändå skulle kunna ta min examen, bara ett år senare. När allt kommer till kritan, varför göra studieavbrott när man kan ta studieuppehåll? Skulle mina nuvarande planer gå åt helvete så finns ju alltid möjligheten att läsa kurser jag inte vill läsa, bara för att ta en examen som jag inte eftertraktar. Men det är ju en säkerhet, en plan B. Jag har fått höra så många gånger att En vacker dag kommer din examen vara bra att ha.

För en vecka sedan slog det mig att nej, det kommer den inte. Den kommer aldrig ge mig ett jobb inom grafisk form, den kommer inte ge mig lika mycket kunskap och erfarenhet som frilansandet gör. Jag har ett jobb som betalar bra, tillräckligt med fritid för att kunna bygga mitt företag. Jag har en bas att bygga från, och den basen är helt oberoende av universitetet och studielån. Med de argumenten finns det inte längre nån anledning för mig att läsa vidare på min utbildning. Jag ser fram emot att plugga grafisk form och webb i höst, som fristående kurser på distans, så det är inte att jag är skoltrött. Men jag är trött på att läsa kurser som inte gynnar mig på nåt sätt. När jag tänker efter så är inte den där examen sådär trygg ändå, den kommer inte lyfta min karriär till skyarna. Varför krångla till det med studieuppehåll när jag vet att ett studieavbrott är det jag vill åt? Den enda anledningen till att jag övervägt studieuppehåll är ju för att det låter bättre i andras öron. Ett studieuppehåll är en möjlighet, ett studieavbrott ett misslyckande. Jag har så länge format mitt egna beslut efter andras tycke, inte mitt eget.

Och vet ni.

Den här insikten, det här beslutet, känns så otroligt jävla bra.