Posts tagged Norrland
Abisko, Sverige

Solen stiger på himlen och lyser upp bergspasset där vi slagit läger. Vi äter frukost; ett ihopplock av riskakor, bars, fröknäcke, skinkost. Nedanför ligger sjön av glaciärvatten lika blå som himlen, i våra flaskor är den smälta isen lika klart som kranvatten. Iskallt. Det smakar nästan ingenting, samtidigt som det är så otroligt gott. Kanske det godaste vatten jag druckit. Härifrån är det två och en halvtimmes gångfärd till närmsta bilväg. När det som finns kvar av glaciärerna smälter och rinner ner i mastiga vattenfall på andra sidan dalen så påminner det om ljudet från motorvägarna i Stockholm. Ett konstant, monotont buller. Jag undrar vad det säger om mig, att jag är en stadsmänniska inifrån och ut? Att jag varit för lite i världens alla fjäll och naturområden? Ljudet gav mig en white noise-effekt när jag skulle sova. Det kändes tryggt.

Mellan tre berg i Abisko lär jag mig en hel del om mig själv. Mest att jag egentligen inte riktig bryr mig om jag är varm, svettig, smutsig. Med största sannolikhet är alla andra här det med. I vilket fall så har jag annat att tänka på; de höga topparna, det kristallklara vattnet, att jag klarat vandringen uppåt. Jag har semester, känner mig återhämtad, ostressad, ganska så nöjd med livet och väldigt nöjd med min tillfälliga frukostplats. 

The Sweden Series: A perfect summer day in Umeå

Umeå är för det mesta täckt i ett tjockt lager av snö, is och kyla. Men när sommarmånaderna smyger sig på och asfalten kommer fram, blommor slår ut så kommer även staden till liv på riktigt. Plötsligt blir dagarna oändliga! Jag själv har spenderat nästan två år i denna fina stad, jag har många fina sommarminnen därifrån.

Egentligen räcker det med att strosa runt stan, ligga i rådhusparken med en fika från Café Station (Som erbjuder filtar och kaffekorgar att ta med ut, de har sitt fik precis bredvid parken!) och bara avnjuta en skön solnedgång mitt i natten för mig. Men för en som aldrig varit i Umeå, och kanske har en dag över, vad gör man då? Här och nu delar jag med mig av mina bästa tips!

// For most of the time, Umeå is covered in a thick layer of snow and ice. But when the summer is upon arrival, the city comes to life for real. All of a sudden there's daylight until infinity! I spent almost two years living in Umeå, and I've got great memories from the summers up north. 

To be honest, for me it's enough to just walk around town, have a lay down at Rådhusparken with a fika from next door café Station (which offers blankets to bring to the park with you, enjoying your coffee there!) and later enjoy a midnight sundown. But for someone who's never been to Umeå before and might have a day worth of exploring ahead, what do you do? Well, let me tell you!

IMG_4890.jpg

Baggböle

Börja dagen med lite natur! Längst älven, en liten bit utanför Umeå, ligger Baggböle. Ett naturum som har växter från hela världen, allt från Sibirien till Asien. Allt ligger på en kulle och längst upp är det så fina utsikter. Här finns även konstverket 811 av Fredrik Vretman, som är en del av Konstvägen Sju Älvar. Det jag gillar mest med det hela är dock forsen som dundrar fram, och vägen dit! Det går att cykla längst älven, enda från centrum av Umeå. Så otroligt mysigt! Ta med en lunchsallad och ät påväg tillbaka, det finns många små ställen att stanna på! För den som inte vill cykla går det lika bra att åka bil eller buss ut. 

// Start the day off with some nature! Along the river, a little bit outside of Umeå, is Baggböle. It's a naturum which houses plats and trees from all over the world: from Siberia to Asia. The whole place is basically on a hill, and from the top you can get som great Norrland views. The art piece 811, made by Artist Fredrik Vretman, is also to be found here, as a part of Konstvägen Sju Älvar (Art Way of Seven Rivers). You can easily bike from Umeå to here, which is amazing! Bring some lunch sallad and eat on your way back to the city, there are a lot of places to stop and have a refuel. For those who's not that into biking, you can take the bus och drive here. 

Umeå Stadskärna

Ni har väl hört "Umeå - björkarnas stad" förut? Det är ingen slump att den kallas så. Öst på stan samt Väst på stan är de stadsdelarna som ligger mest centralt och som har den där klassiska Umeå-charmen, med gamla hus och björkar överallt. Det finns till och med ett gammalt fängelse här omkring, som idag är ett hostel. Hur coolt är inte det?

// There is no coincidence that Umeå is known for being the city of birches, they are everywhere! Öst på Stan and Väst på Stan are the central neighborhoods of Umeå and they're filled of that classical Umeå charm with birches and old houses everywhere. There's even an old prison around here, today it's a hostel. How cool is that?

Sliperiet/Bildmuseet, Öst på Stan

Öst på Stan, längst älven, ligger Sliperiet. Det är en del av Umeå Universitet och håller hem för Bildmuseet, ett väldigt uppskattat museum av dess besökare. Det är gratis att gå in och brukar oftast ha två till tre utställningar samtidigt. Själva området är perfekt ämnat för en photo shoot, och uppe i bildmuseet kan du få en riktigt härlig utsikt på en klar dag. En perfekt aktivitet efter en förmiddag av cyklande!

Öst på stan, along the river, is Sliperiet. It's part of Umeå University and holds home to Bildmuseet, a very appreciated museum by its visitors. It's free entry and usually you can visit up to three different exhibitions at the same time. The area itself has some great spots for a photo shoot, and if you go all the way up in the museum building, you can get a pretty nice view. 

Köksbaren, Järnvägstorget

När det börjar bli dags för middag är min favorit helt klart Köksbaren. Det finns såklart en hel del bra restauranger runt om i stan, men köksbaren tar det ändå. Supermysig inredning och klyftpotatis to die for. Men var förberedd, det är svårt att få bord utan bokning under helger och högsäsong! 

// When it comes to dinner, there's one place I'll always recommend. It's called Köksbaren, my favorite. There are a lot to choose from, but with it's cozy interior and baked potatoes to die for, Köksbaren takes it for me. Be prepared, though, during weekends and high season it's difficult to get a table without a reservation. 

Nydalasjön, Tomtebo

Till sist, avsluta dagen med solnedgången vid Nydalasjön. Beläget vid utkanten av Umeå, Nydala är ett stort grönområde som kan hittas via antingen Mariehem, Nydalahöjd eller Tomtebo. För den bästa solnedgången rekommenderar jag att gå från busshållplatsen Källplatsen i Tomtebo, och sedan gå mot en av alla de grillplatser som finns utplacerade. Det går dock precis lika bra att se solen gå ner vid rastplatsen Hällan, som nås bäst från Nydalahöjd, som är lite närmare stan. Alla eldstäder är utrustade med ved, ifall du får feeling för lite smoores! 

// At the end of the day, finish with a great sundown at Nydalasjön. Located at the outskirts of Umeå, you can reach Nydala though Mariehem, Nydalahöjden or Tomtebo. For the best sunsets, I recommend you take the bus to Källplatsen in Tomtebo, and then walk towards all the rest stops that are put out along the lake. You can just as well see the sun go down from the rest stop Hällan, which you can reach from Nydalahöjden, a bit closer to town. All fire places are equipped with fire wood if you want to do a late night smoores. 

Tallbergsbroarna, Umeå

Vi är påväg mot Tallbergsbroarna utanför Umeå. Det är en väldigt frostig, och hal, söndagseftermiddag när vi ger oss ut i Västerbotten. Friheten att ljuset dröjer sig kvar till strax efter halv fyra i mitten på januari är underbar, nästan snudd på lyrisk. Om tio dagar är det ytterligare en timmes mer ljus på vår himmel. Även fast vi åker halv tolv så har vi gott om tid, men jag måste erkänna att decemberstressen ligger kvar i bakhuvudet, som om jag blivit hjärntvättad av den mörka perioden av året. Snön har kommit på riktigt nu, och vallarna avlöser varandra efter varje vägskäl.

Men vi är äventyrssugna, så vi styr in mot landet. Kör fel, hittar en ny väg, kommer tillbaka dit vi körde av mot fel håll, kör rätt. Det är jag som kör, och där väg blir bro så missar att vi är framme. Så jag fortsätter, tills Johan säger jag tror vi är här och jag får gott hålla med när jag bromsar in och tittar till sidan. Vi är så högt upp.

Först försöker vi ta oss upp på den avstängda bron, den som är täckt av snö och vars väg skogen har försummat. Vi får snö i skorna, tassar på skoterspår, får snö upp till vaderna. Sen ser vi oss besegrade av vintern och tar oss upp på vägbron istället. Det kommer knappt några bilar så vi kan gå fritt, titta ner, få overklighetskänslor och kasta snö ner mot den frusna älven. Säga vi får försöka komma tillbaka hit om vi är kvar i Umeå under sommaren, tänka att det kommer nog troligtvis inte hända och det känns både bra och dåligt. Så som det känns alltid nu, en skräckblandad längtan till månaderna som väntar.