Posts tagged Hike
En guide till Reinebringen hike, Lofoten
reinebringen+lofoten+hike+tips+guide

Som jag nämnt i tidigare inlägg om Lofoten, så tog jag mig upp på Reinebringen. Naiv och taggad till tänderna vandrade jag, Johan och vår nyfunne vän Craig iväg mot utkiksplatsen i Reine. En hike jag har mycket att säga om såhär i efterhand, men det känns ändå som att vi ska börja från början?

Vad är Reingebringen och hur tar man sig hit?

Först och främst: Reinebringen är ett berg med utsikt över den lilla staden Reine, det är även en väldigt populär hike som rekommenderas kors och tvärs över internet. Reine ligger på den södra ön Moskenesøy, härifrån är det inte långt tills Å där E10 tar slut och ersätts med båt ut mot resterande öar. Det går bussar till Reine, och från staden går det snabbt att ta sig till hikens start. Det går även att parkera (parkering 1 eller 2 på kartan) en liten bit från starten, det gjorde vi. Promenera mot starten som gömmer sig lite bland buskarna, men är markerad med skyltar.

Pst! Bra att veta att Reinebringen kommer att vara avstängd från och med juni och sex veckor framåt, då den ska rustas upp och bli mindre farlig att ta sig upp på.

Ta sig uppåt

Del 1, ca 20 min

Reinebringen kan delas upp i tre olika delar, för att göra det enkelt. Den första delen består av en ganska brant gång uppförs, var beredd på både blöta stenar och lera. Det är inte en lång bit, men brant och tung. Ändå är det inte den tyngsta delen på hiken, så känns det klurigt här; keep in mind att det bara blir värre.

Del 2, ca 20 min

Del två består av 870 trappsteg. Jo, det är jobbigt. Ta dem i en lugn takt, krafterna kommer behövas i del tre av hiken. Även då det var en pina att gå upp alla dessa trappsteg, var det nästan värre att gå ner.

Del 3, ca 40 min

Hörni, här snackar vi riktig hike. Från att gå på byggda trappsteg, till att sjunka ner i knädjup snö och snubbla runt i lera - allt i en orimligt skarp lutning. Att gå den sista biten är rent av farligt i fel förhållanden, och även när vädret är perfekt är det viktigt att hålla koll på omgivningen. Det ligger många lösa stenar där man klättrar (ja, klättrar), så det är viktigt att hålla koll så man inte sparkar ner dem på någon bakom en. Jag, som är otroligt otränad, hade svårt för att klara den här delen och hade gärna vänt om det inte var för att jag skulle fått gå ner utan sällskap. Observera att den här delen är den kortaste, men tar längst tid att klättra.

reinebringen+guide+lofoten+hike
reinebringen+lofoten+guide
reinebringenreinebringen+lofoten+tips+hike

Reinebringen

Väl uppe är det en fantastisk utsikt, olik någon jag sett förut skulle jag tro. Reine är en sådan liten by, omringad av så stora berg. Det är maffigt att stå där. Om man vill kan man antingen klättra ut mot havet, eller fortsätta gå in mot bergen. Utsikten mot havet ger en bättre vy över Reine, medan den in mot bergen visar, ja, bergen. Det häftiga med Reinebringen är att man inte ser något alls förens man faktiskt är framme, då man istället ser precis allt. Det var så slående att det nästan kom en tår.

reinebringen+lofoten+guide+hike

Är hiken värd dess hype?

Här är svaret självklart beroende på person, men generellt är nog svaret ja. Jag skulle säga nja, mest för att jag inte tyckte om att ha dödsångest i klättringen. Jag kommer definitivt inte att göra om den, men det känns ändå kul att få ha upplevt att jag (otränad som få, stillasittande jobb och har inte vandrat på ett år) faktiskt kan klara av det. Men för den som inte känner sig redo för Reinebringen så kan jag tipsa om att Festvågtinden och Fløya har liknande utsikt, men inte lika farlig väg dit. Det får bli nästa gång för mig!

reinebringen+reine+lofoten+guide+hike

Pin it!

 
norge+lofoten+reinebringen+hike
 
5 vandringar att att göra i Skandinavien i sommar

Jag har verkligen fallit in på det här med fjällvandring. Det i sig är bara så konstigt. Hur tycker jag det kan vara så härligt att GÅ? Det gör jag i alla fall. Att strosa runt i naturen är rogivande, och att gå upp för berg ger ofta en riktigt skön utsikt. Så jo, jag är ändå lite taggad på att göra en vandring eller två i sommar. Faktum är att vi redan har en på kartan! Men mer om det i sommar. Idag ska vi prata om några andra hikes, sådana jag gärna skulle göra runt om i Skandinavien.

Preikestolen

En väldigt, väldigt populär hike i Norge. Ni har nog alla sett den, för den delar nog förstaplatsen med Trolltunga över mest sedda platser i Norge. Förut har jag skeptisk till om jag verkligen vill uppleva dessa ställen, just för att de är så välbesökta. Men jag känner att det kan vara kul, ändå. Speciellt Preikestolen ser ut att ha en galen natur runtom sig, jag tror det kan bli en hit!

Lapportens passage

Jag har absolut ingen aning om vad den här leden heter, för 1. Det är väl inte Kungsleden? och 2. Det är väl en led? Innan vi styrde fötterna mot Abisko förra året så läste jag, Johan och Alex på lite om stället och hittade att det faktiskt går att gå mellan Lapportens två berg. Självklart såg det helt otroligt ut, självklart var det en för lång vandring för att vi skulle hinna det just då. Men kanske att vi får ge det ett försök till?

lapporten+abisko+hike

Stora Sjöfallets Nationalpark

Ovannämnda tre har en grej för Sarek. Innan Abisko var planen att besöka Sarek istället, den parken är helt stört vacker. Men så läste vi att man helst ska vara en van vandrare när man äntrar Sarek, vilket ingen av oss var (En av oss (…jag) hade en riktig backpack istället för en kameraväska respektive vanlig ryggsäck). Vi insåg att Sarek skulle bli vår död, och valde istället Abisko. Men! Stora Sjöfallet gränsar till Sarek och ser riktigt, riktigt vackert ut det med. Dessutom har jag hört att ingen oerfaren vandrare kommer dö på resans gång, och det är ju alltid en bonus.

abisko+vandring+hike+lapporten

Lomsdal-Visten Nationalpark (+Rago Nationalpark)

Lomsdal-Visten ligger vid Norges kust och ser helt underbar ut! Höga berg med fjällmark och forsar. Här skulle jag kunna vandra runt i sommar! Vill också slå ett stort slag för Rago Nationalpark som är helt galet vackert.

Padjelantaleden

I anslutning till Rado, på den Svenska sidan, ligger Padjelanta. En nationalpark som man endast kan ta sig in i till fots. Eller helikopter. Hur coolt är inte det? Genom parken går Padjelantaleden, från Kvikkjokk i söder till Ritsem i norr. Leden är 16 mil lång, och börjar man i Kvikkjokk har man först utkanten av Sarek (!!!) i öst och Padjelantas vackra natur resten av vägen. Det bästa? STF rekommenderar leden även till de mindre vana vandrarna. That’s me!

Pin it!

 
sverige+vandra+padjelanta+sarek+abisko
 

Mer om hikes:

Workshop i Lofoten, Norge och hike till Reinebringen

Klockan ringer strax innan sju och jag är känner mig som en klubbad säl. Det var en intensiv första dag av workshopen, en dag ni kan läsa om här. En halvtimme på mig att få i mig frukost, klä på mig, packa väskan. Det ska ju gå. Sminket får vara, som alla andra dagar här i Norge. Endast för fotograferingen igår tog jag mig tiden. Det känns självklart att mitt bara ansikte ska få komma fram här uppe.

Halv åtta sitter jag i min bil, väntar på de andra. Det första stoppet ligger en bit bort från Leknes, jag försöker hänga med i den andra bilens tempo. Till och med vägarna har en annan känsla här uppe, ingen som orkar med att köra om eller komma fram fyrtiofem sekunder snabbare. Förutom alla vi som rest hit från storstäder, då.

Så stannar vi vid en spegelblank sjö, bergen i bakgrunden som alltid. Jag blir liksom galen på den här naturen, det går inte att förklara.

lofoten+norge+road trip

På andra sidan kameran idag! Johan och jag i vår bekväma miljö. Hur härligt är det inte att springa runt i träningstights? Tog inte ens med ett par jeans hit, varför skulle jag.

Foto:  Zanna Metzer

Och det preppas inför premiärfotograferingen!

lofoten+norge+road trip

Amanda och Markus är gör sig så vackra på bild! Jag är inte en sådan som tar kort på folk i vanliga fall, men knäpper ändå några foton bara för sakens skull.

lofoten+norge+road trip
lofoten+norge+road trip

Jag har ett otroligt dåligt uppmärksamhetsspann, men en miljö som denna kikar jag gärna på i evigheter.

lofoten+norge+road trip
lofoten+norge+road trip

Hallå! Alla dessa myrer gör mig nervös. Jag är så nära på att trampa ner foten i ett vattenhål, igen, men lyckas komma härifrån torr. Vilken tur.

lofoten+norge+road trip

Så beger vi oss hemåt. Samma procedur som igår. När solen står lågt på himlen åker vi söderut mot Reine, kommer fram i takt med att färgen på himlen skiftar från blå till rosa. På ett av stoppen hänger nyfångad fisk på tork.

lofoten+norge+road trip
lofoten+norge+road trip
lofoten+norge+road trip

Så blir det fredag! Workshopen tar slut i samma stund som SAS strejk slår knut för allas resplaner hem. Medan Umeåborna åker tåg från Narvik flyger belgarna hem via Barcelona. Craig, som bor i England, är helt fast i Lofoten och bestämmer sig istället för att stanna med mig och Johan en dag till. På något sätt måste man ju lösa det?

Vi må ha väldigt roligt tillsammans, men frågan är om vi är så klipska. Efter att vi inhandlat en sovsäck till Craig sätter oss på ett café, det enda öppna i hela södra Lofoten, och brainstormar vad vi ska göra tills solen går ner. Och så försöker vi ta reda på i vilket vädersträck solen går upp i. Tillslut chansar vi på att tälta vid en strand där vi tror att solen har en okej position: Ytresand utanför Fredvang. Mer än så kan vi inte göra, ingen av oss förstår sig på Lofotens soluppgång.

lofoten+norge+road trip

klockan slår sju, vi ska ut på hike! Och vilken hike, då. Reinebringen är en svår hike, farlig till och med. I efterhand kommer det fortfarande vara lite oklart om jag fått denna information, eller inte. Men upp ska vi, och upp går vi. Jag ska dedikera ett helt inlägg åt den här vandringen, men jag kan säga att den är brant. Och lite snöig.

lofoten+norge+road trip
lofoten+norge+road trip

Jag är inte en tränad person, när snön glider under mina fötter lovar jag mig själv att vända om; gå ner. Men jag fortsätter, livrädd för att ramla. Från den ena stunden till den andra - vyn över Reine. Här är den, och här står jag. Flämtandes, suddiga ögon, skakiga ben.

Att ha klarat det.

Det är ingen adrenalinkänsla, utan mer ett lugn av stolthet genom nerverna.

lofoten+norge+road trip
lofoten+norge+road trip
lofoten+norge+road trip

Vi vaknar upp, sista dagen. I tältet ligger vi skavfötters, alla tre. Ett suddigt uppvaknande av mummel och, sedan, morgonljuset genom tältets öppning. Så packar vi ihop, kör bort till Ytresand, ser hilmen bli en glödande röd kulör. Med sjumilakliv stiger solen upp bakom bergen; från vädersträcket placerat perfekt i dalen av två berg.

lofoten+norge+road trip

Alla är tysta. Säkert trötta, säkert lyckliga. Ju högre solen står, ju mer medvetna blir vi om att det är dags. Craig ska hinna med ett flyg från Luleå, och vi ska till Skellefteå innan kvällen kommer igen. Från passargerarsätet ser jag soluppgången över stranden en sista gång, jag sover innan vi ens hunnit lämna den södra ön.

lofoten+norge+road trip

 
reinebringen+lofoten+hike+reine
 
Abisko: Dagsutflykt till Njullá

För några veckor sedan var jag i Abisko, det är jag ganska säker på att ni vet om vid det här laget. Jag lovade er del två av min resa dit - det är det här. Att redigera bilderna tog ett bra tag för mig, och det var ingen vidare glädje i det heller, om jag ska vara ärlig. Är otroligt icke-nöjd med de flesta bilder jag fick med därifrån, och efter tre veckors irritation vågar jag nog påstå att det inte blir någon naturfotograf av mig. Men, jag är en stor förespråkare till ordspråket ut med skiten, och jag vill ju på nåt sätt ändå skriva om detta. Så here we go, jag har skrapat ihop lite bilder som jag är sådär-nöjd med. I det här inlägget besöker vi Abiskos högsta berg Njullá, kikar ut över den fantastiska Lapporten och vandrar en kort stund efter Kungsleden för att spana in fjällfloden.  


Så, efter att ha sovit orimligt gott i sluttande mark packade jag, Alex och Johan ihop vårt tält och knallade ner till bilen igen. Åkte bort till Abisko besökscenter, vilade benen, tvättade av oss i handfaten, åt en glass. Insåg att en till hike inte var att tala om, så vi tog oss upp till Njullá med hjälp av skidliften. Ett bra tips om man, som vi, är lite oerfarna men ändå vill njuta av Abiskos höjder. Det går även att vandra från liften och bort mot toppen av Njullá, men vi nöjde oss med lifthöjden. Härifrån ser man Lapporten utmärkt, ett landmärke som för mig varit så onåbart för mig i så många år. Så högt upp i Sverige, nu var jag där. Att åka liften kostar, om jag inte minns fel, ca 200 kr upp och ner. Var noga med att kolla vilka tider den är igång! 

Innan vi åkte hem gick vi förbi floden som rinner längst Abisko. Det är fjällvatten från bergen och herr-e-gud vad klart det är! Alldeles blått, men samtidigt så genomskinligt. Förstår inte. Kan vi få fjällvatten i Stockholm, kanske?? Något för staden att klura på! Och med det tackar jag Abisko och fjällen för den här gången, kanske ses vi nångång igen! 

IMG_5984.JPG
Abisko, Sverige

Solen stiger på himlen och lyser upp bergspasset där vi slagit läger. Vi äter frukost; ett ihopplock av riskakor, bars, fröknäcke, skinkost. Nedanför ligger sjön av glaciärvatten lika blå som himlen, i våra flaskor är den smälta isen lika klart som kranvatten. Iskallt. Det smakar nästan ingenting, samtidigt som det är så otroligt gott. Kanske det godaste vatten jag druckit. Härifrån är det två och en halvtimmes gångfärd till närmsta bilväg. När det som finns kvar av glaciärerna smälter och rinner ner i mastiga vattenfall på andra sidan dalen så påminner det om ljudet från motorvägarna i Stockholm. Ett konstant, monotont buller. Jag undrar vad det säger om mig, att jag är en stadsmänniska inifrån och ut? Att jag varit för lite i världens alla fjäll och naturområden? Ljudet gav mig en white noise-effekt när jag skulle sova. Det kändes tryggt.

Mellan tre berg i Abisko lär jag mig en hel del om mig själv. Mest att jag egentligen inte riktig bryr mig om jag är varm, svettig, smutsig. Med största sannolikhet är alla andra här det med. I vilket fall så har jag annat att tänka på; de höga topparna, det kristallklara vattnet, att jag klarat vandringen uppåt. Jag har semester, känner mig återhämtad, ostressad, ganska så nöjd med livet och väldigt nöjd med min tillfälliga frukostplats.