Söndagens reseabstinens

Jag har den klassiska reseabstinensen som river i mig. Det är jobbigt, det slutar all min tankekraft i den mån att det till och med är svårt att skriva det här inlägget. Hjärnan känns så molnig - alla tankar står i relation med resor. Att jag mest troligt ska ut och fara i april spelar inte mig någon roll, det är nu jag vill iväg! Precis som ett barn är jag. Det är svårt att vakna upp i Sverige varje dag, när jag varje natt drömmer om Europas alla länder jag inte upptäcker. Varje dag på hemmaplan är en dag förlorad resedag. Så känns det. Går i tankar om att göra weekendresor, tågluffar i sensommarvärmen, att kunna bo utomlands när vintern kommer åter.

Som allt så har det sina för- och nackdelar. Det positiva: Jag är otroligt motiverad till att jobba mot det. Det negativa: Otroligt ofokuserad. Allt jag tänker på är ju HUR jag ska kunna leva ett dubbelliv. Hur mycket jag än vill resa runt, så vill jag inte riktigt släppa allt jag har här i Stockholm. Så efter att jag dagdrömt klart, är jag redo att börja kompromissa. Jag ska skriva en lista på allt jag vill fokusera på det här året, och hur jag vill att det ska se ut. Hört att det är vad folk kallar nyårsmål, men jag är lite sen på bollen ibland.

Ah, jag tror det är min tjugofemårshjärna som äntligen landat. Alltså jag är ju medveten om hur äckligt det låter, men att fylla 25 har förändrat mig. Är så mycket carpe framtiden så det finns inte. Totala motsatsen till hur jag var för bara något år sedan. Ska sätta mig vid min lista nu, fundera ut precis hur jag ska göra min framtid. Sedan ska jag jobba. Att underlätta måndagen har blivit min nya söndagsrutin. Blir löjligt motiverad av att börja veckan med redan avklarade uppgifter.

Från Irland. Åh, Irland, road trip. Orkar inte.