Fredagsskrivandet

Det har kli-A-T i mina fingrar på senaste dagarna, så peppad på att skriva ner mina ord. Allt började med att jag skrev om det motsatta, hur allt satt fast. Nu blir jag nästan knäpp av att inte skriva; Orden går runt, runt, runt i mina tankar. Jag håller på att landa efter en ganska galen jobbvecka. Eller det är egentligen en lögn, för jag jobbar ju fortfarande. So much for Friyay, am I right? Har blivit dåligt med fredagskänslor på senaste tiden, men vem vet, kanske att den kommer tillbaka en dag.

I början av februari antecknade jag att den månaden skulle fredagar få vara skriv-fredagar. Så blev det verkligen inte, men jag tänkte att better luck next time. Alltså mars. Så här är vi nu. Första dagen på kalendervåren, och jag tror något i mig går sönder om jag inte tillåter mig själv att börja skriva mer för min prestigelösa räkning. Vill att skrivardagarna ska kunna handla om allt; ingenting och universum. Det kan vara svindåligt, for all I care. Bara det är.

Och jag undrar på hur många olika sätt jag kan ursäkta min frånvaro här, skulden jag känner. Den är bara mot mig själv, för jag vet hur kul jag tycker det är; att skriva i min blogg; men att ändå aldrig göra det. Frånvaron ger mig kanske mer bekymmer än vad skrivandet ger mig upprymdhet, men inte i närheten av den sorgen som jag bävar eventuellt infinner sig om jag slutar helt och hållet. Säger stopp och hejdå. Det är inte vad jag vill, även om det går en, två, tre veckor av att ingen här inne gör sig hörd.

Då och då går jag in på min blogg-app, ser att ni tittar in här. Flera stycken läser mitt inlägg om drömmar i Europa, det är mitt mest populära inlägg hittills. Med stora marginaler. Det kanske dyker upp ett liknande, sådana inlägg ger mig alltid så mycket reselust. Jag vill publicera inlägg två till tre dagar i veckan här, men vi får se hur det blir med den punkten. Nu ska jag jobba klart, gå i mål på bubblandet i form av den här texten. Utan att rätta, korrigera trycker jag på spara och publicerar - låter det göra mig lycklig.