Att låta hjärtat bestämma

Det är skolstart nästa vecka. Jag ska gå en kurs i entreprenörskap. Kommer ihåg att det var en av mina kurser på ekonomilinjen i gymnasiet också. Från kursen minns jag inte ett dugg. Hela min gymnasietid känns, för att vara helt ärlig, som tre bortkastade år. Det var sex terminer av att längta bort, sex terminer av icke-lärande. Ville inte delta, jag var en trotsig tvååring i sina bästa dagar. Om jag skulle känna efter kanske jag skulle tycka att det var synd att jag var som jag var, mina lärare hade nog en del nyttig kunskap att förmedla. Men det är dumt att älta, och jag kände inte den jag var, kunde inte lyssna på mig själv. Vem kan det i sextonårsåldern? Så jag höll mig till att göra minsta möjliga för att visa mitt missnöje i alla ekonomikurser jag var tvungen att läsa, valde bort dem jag kunde. Föreställde mig permanenta, svarta moln över min skolgång. Skulle aldrig, aldrig söka till universitetet. 

Och på något sätt är jag idag väldigt tacksam för mitt tonårsjags beteende. Jag tog studenten med en brinnande känsla att se mer av världen, testa på, jobba. Så det gjorde jag också. När universitetstankarna väl började smyga sig på var jag fast besluten med att läsa något som till fullo hade hela mitt intresse - och det blev media. En bransch som är totalt värdelös att plugga inom, jobbmöjligheterna är obefintliga. Jag fick höra det gång på gång när jag berättade för min omgivning varför jag skulle flytta till Umeå den kommande hösten. Tråkigt, tänkte jag, men jag vägrade att genomlida tre år till av en skolgång som varken passade eller intresserade mig. 

Jag är inte disciplinerad så som en människa förväntas vara. Jag är inte den stabila och sakliga, utan den som svänger om och hittar driv i mina intressen. Så att backa på en mediautbildning, att inte låta hjärtat få säga sitt, var inte ens en tanke för mig. För mig var det självklart att jag skulle lyckas, för det fanns inget annat alternativ. Det skulle inte gå att jobba med ekonomi eller juridik eller medicin, detta var bara tvunget till att funka. Så jag flyttade, gick två år på universitetet, valde att hoppa av, flyttade till Stockholm, började frilansa, fick jobb i branschen utan jobb, och fortsätter tråckla mig vidare  i denna värld. Nästa vecka är det skolstart, jag ska för andra gången i mitt liv gå en kurs i entreprenörskap. Och vem vet, kanske är det här min början på att lyckas.

bröllop+sophie+zetterberg

Foto: Zanna Metzer
(Från en fotografering med Sisters in Law + Star of Sweden i somras. Media brought be here, bara en sådan sak. Så glad för det!)