En andra första lägenhet

Tänk att det nästan är sista natten i mitt lilla kollektiv nu va. Här sitter jag på min säng, eftersom min skrivbordsstol är för obekväm att sitta på, och knappar på de högljudda tangenterna. Det är nästan så de överröstar tvättmaskinen som går för fullt utanför min dörr, men inte riktigt. När jag är tillbaka från Irland kommer jag bara sova två nätter här, en natt på jobbet och sen är det flyttdag. Från röda linjen till gröna, det känns som en stor grej, just det. Att åka två trappor upp på T-centralen, och inte bara en. Att ha två linjer som går förbi min station, inte bara en. När jag var yngre ville jag alltid bo på den gröna linjen för att den gick förbi Söderstadion. Än idag är det nåt jag tänker på.

Det är över en månad sedan jag flyttade in. Mitt första boende i Stockholm. Jag visste att det inte skulle bli långvarigt. Och jag är upp över öronen glad att jag hittat ett mer permanent boende, men det här kommer ju ändå alltid vara mitt första boende här.

Jag kommer så väl ihåg när jag flyttade till min första egna lägenhet. Första gången jag skulle bo själv, i en lägenhet med mitt namn på dörren. Där jag betalade hyran. Och elen. Och försäkringen. Jag minns hur mysigt det var! Hur möblerna var mina och jag själv fick bestämma hur de skulle stå! Mamma sa Det spelar ingen roll om du kommer vantrivas här, eller om du kommer älska det. Det kommer alltid vara din första lägenhet och du kommer alltid att minnas den. Det var så jävla stort, speciellt när mamma sen berättade om sin första lägenhet. Att hon kom ihåg den, trettio år senare.

Så känner jag nu.

Lägenhet+Stockholm