Längst Nordirlands östkust

Det är vår första riktiga dag på Irland. Jag vaknar av mig själv strax innan sex, ändå har jag sovit typ nio timmar. Och jag är så redo för den här dagen. Vi har bestämt oss för att köra norrut på ön, och vårt första mål Cushendon Caves. Överallt är det intryck att ta in, vyer att skåda genom bilrutorna. Och visst visste jag att Irland var fint, men på toppen av varje kulle, efter varje snäv sväng blir jag så förvånad över hur vackert det är. Vi kör förbi berg, kullar, sjöar, havet. Vi kör på kustvägar där vågorna slår upp mot muren vid vägkanten för det blåser så mycket, då och då kör vi över lite tång, lite alger. Vid varje öppet fält, bondgård, hus finns det får. Det är så många får.

Efter grottbesöket far vi vidare mot hängbron. Google maps leder oss fel. Och så börjar det regna. Här på Irland kan det regna och vara sol samtidigt, det kan hällregna på sekunden och sluta lika fort. Vi lyckas vara de sista på bron för dagen, och vi har sol nästan hela tiden. Carrick-a-rede är en vinglig bro, men med helt otrolig utsikt. Höjden i kombination med det svajiga underlaget gör benen lite tyngre, lite mer geléaktiga. När vi är påväg därifrån kommer regnbågen fram igen.

Vi handlar nödvändigheter på Tesco och kör till vårt sista stopp för dagen - Mussenden Temple. Hallå vad fint det är! Tänk att det här var en skeptisk punkt på vår lista. Vi är trötta och benen värker, helst vill vi bara lägga oss och somna. Templet i sig sätter inga nerver i spel, men jag lovar er att de alla dansar när jag går fram mot kanten. Som i fantasivärld breder havet ut sig, med tillhörande sandstrand under höga klippor och en sol som snart går ner. Det är ett så fint avslut på en så bra dag, och jag är så trött men så lugn och så energifylld och liksom typ hög på livet. En sån fin känsla.