Peniche, Portugal: Tankar från en klippa

portugal roadtrip+peniche

Jag är så dålig på ögonmått, men det är kanske trettio meter upp från havets vågor; de som långsamt krossar klipporna där de står, en liten del i taget. Där jag sitter, därifrån jag iakttar det hänsynslösa vattnet, kommer någon om flera hundra år aldrig kunna sitta. En bit ut i vattnet synliggör sig en stor sten varje gång vågorna drar sig tillbaka, varje gång de laddar om för nästa stöt. Stenen är slät som en val, slipad av havet. Det finns en chans att den för några hundra år sedan stod lika högt som stenarna jag sitter på idag, rakryggad i frontlinjen.

DSCF3884.jpg

Nästa ställe jag vill visa er från vår roadtrip är från kuststaden Peniche. En liten stad där surfarna nyttjar årets alla vågor och fiskare drar upp fisk från klippor. Det som är så fantastiskt med den här staden är kusten; alla klippor och stränder. Här, vid klippspetsen, slappnar jag av. Njuter. Under mig är det ett konstant, vitt skum. Ibland finns det inget så tryggt som att se havet sträcka ut sig, se dess makt, dess kraft; att få se hur liten man, egentligen, är. Till det stora havet betyder en individ ingenting. Läskigt, tryggt. Ger livet perspektiv.

Tänk på det. Vad du än gör, hur du ser ut, vilka dina misslyckanden är. Inget spelar roll, den som ramlar - tumlar. Och om inte havet, det störta på vår planet, inte bryr sig om att döma dig, varför ska då någon annan det? Just det ger mig trygghet, mest i mig själv. Att fortsätta vara mig, göra det jag vill, gå den väg jag väljer. Och bara sluta lyssna på andras tyckanden och tänkanden.

Det låter ju konstigt, jag kanske är beredd att hålla med. Men å andra sidan, vad fan spelar det för roll?

portugal roadtrip+peniche