Studieavbrott - ett halvår senare

Det är nu drygt ett halvår sedan jag avbröt mina studier på universitetet. Att det är sex månader som gått är för mig helt otroligt. Hur? Jag vet inte ens om jag tycker att det gått snabbt eller långsamt, det har varit både och på samma gång. Att sluta skolan var ju något som gick från idé till handling på så få dagar. Från januari till februari flyttade jag sextio mil söderut, slutade plugga och började jobba. Och när jag ser tillbaka på det såhär så är det helt sinnessjukt hur mycket jag förändrats, och framför allt växt, under min tid i Stockholm.

Jag flyttade in i ett litet, litet rum i en lägenhet i Danderyd när det blev mars. Jag hade precis börjat ett nytt jobb, lärde mig röda linjen i huvudet, lärde mig vilka bussar som gick västerut mot Spånga. En regnig dag i mars tog jag bussen från Danderyds sjukhus för ett allra första möte som webbdesigner, fullt övertygad om att jag skulle falla plattare än en pannkaka. Ni vet känslan när hjärnan åker Kaffekopparna och hjärtat frittfall? Det var min mentala status just då, jag tror det var en torsdag. Men allt gick bra, och hemsidan blev en hemsida.

Mitt frilansande rullade på, trögt, men framåt. I april började jag skriva för Sisters in Law, i maj bestämde jag mig för att starta upp min blogg på riktigt, rev av en roadtrip på Irland. Under juni och början på juli rattade jag extremt mycket jobb, resande, frilansande och min mentala hälsa. När min semester inföll i juli var det första gången på länge, länge då dagarna inte fylldes av stress och ångest. Jag tänkte att det är ju såhär jag ska leva. Under mina semesterveckor kunde jag ägna min tid åt det jobb jag ville, samtidigt som jag hade en fritid. Underbart. Det var ju inte så att jag hade en tillräckligt stor inkomst från mitt företag för att sluta, egentligen, men min magkänsla har verkligen aldrig varit starkare. Mitt motto är, och har alltid varit, det löser sig.

I mitten av augusti, nyligen tillbaka från semestern, så sa jag upp mig.

September kom och så gjorde även jobben; jag börjar layouta för ett mäklarföretag, utökar med Sisters in Law, jag börjar designa fler webbsidor, går arbetsintervju med en designbyrå och börjar arbeta för dem. Det råder inget överflöd av pengar, men jag klarar mig på min inkomst från mitt egna företag.

Då och då kan jag ifrågasätta mig själv och mitt val. Var det verkligen rätt beslut? Mitt svar blir alltid ja, det var så otroligt rätt. Det var aldrig ett självklart val, jag hade så gärna stannat kvar om det inte vore för att jag slutade utvecklas. Jag kommer aldrig få tillbaka min sista tid på universitetet, mitt sista år i Umeå, men det finns ingen heller en chans i universum att jag skulle utvecklats lika mycket där som jag gjort här i Stockholm. För det är jag otroligt tacksam, för att jag idag har en början på en fin karriär, för att mitt beslut som fattades på min magkänsla höll, för att min magkänsla är grym. Att våga lita på mig själv är något som jag lärt mig att värdera högt, och förhoppningsvis kan det här kanske inspirera någon av er till att lita mer på sig själv och våga forma livet efter vilja och inte rädsla. För vet ni vad, hörni, det löser sig.

DSC01849.jpg

<a href="https://www.bloglovin.com/blog/19654203/?claim=98vu8djt5gn">Follow my blog with Bloglovin</a>