Vi ska till Lofoten!

Som ni vet jobbar jag ju en del med Sisters in Law, bland annat så skriver jag ju för bloggen varje månad. Zanna, som grundade Sisters, träffade jag mitt första år i Umeå och efter att ha praktiserat hos henne har våra samarbeten bara rullat på. Senast vi sågs var i Paris, när jag hängde med dem för en fotografering för deras tyllkjolar. Det har ni ju sett, men om ni missat det så finns hela resan här!

Nu ska vi ut igen, den här gången till Lofoten! Alltså hur härligt kommer inte det bli? I slutet av april följer jag och Johan med som modeller för en workshop. Är så taggad, vår i fjällen! Jag har faktiskt ingen koll på Lofoten alls, mer än att det är ett populärt resmål för de som gillar att hikea. Men jag tror helt klart att det kommer bli en superbra aprilresa!

Så mysigt att Johan ska följa med, det är mycket roligare att stå framför kameran tillsammans med någon annan. Jag brukar vara solo, men har fått med min bättre hälft en gång tidigare. Då stod vi i ett trettio grader kallt Umeå, eventuellt att det är då jag fryst som allra mest i hela mitt liv. Men det blev fina bilder!

bröllop+sisters in law
bröllop+workshop
bröllop+sisters in law

Alla foton är tagna av Matilda Audas Björkholm.

Då skrivlusten var död

2018, Februari, 2.

Jag har tappat skrivlusten, orken att liksom vara kreativ. Som det ofta faller sig när ens hobby blir jobb. När allt blir prestigefullt istället för kravlöst; När andra måste gilla det man gör. Det är aldrig lika njutbart att göra något för någon annan, som för en själv.

Det låter snobbigt, jag vet.

Det tär ofta på mig att tolka ord till design; Ge orden ett utseende. I bilder letar jag ord, snor dem från mig själv. Plötsligt är det som om det inte finns några kvar för min egen skull, sen. Så ska jag finna tröst i att det är mitt arbete, och att jag ska vara glad för det. Det är jag, men jag vill även kunna vara ledsen för att det minskar min privata kreativitets spelrum.

Jag är nittioåtta procent säker på att det är en övergångsfas, sedan ett bra tag tillbaka har mitt jobb bara stegrat i mängd. Utan att stanna av. Inte så sakta, men väldigt säkert. Jag är tacksam, glad, lycklig, allt.

De andra två procenten är ganska redo att acceptera att jag inte är något speciellt trots allt. Det i sig är är en ny synvinkel på mig själv - i alla år där självmedvetenhet varit närvarande har jag sett mig själv som annorlunda; i hur jag fungerar, i hur jag är, i vad jag vill med mitt liv, i vad jag tillslut kommer att bli. Det är bra, för det mesta. Men också negativt, såklart. bara den detaljen att en människa ser på något helt utan negativitet är speciellt, att vara tvär är något majoriteten kan lägga till i sin meritlista.

Min första tanke: Jag ska sätta mindre press på mig själv. Så bråkar dem i mitt huvud - så mycket som de bara kan - tankarna. Att skriva har förut varit min frizon, alltid prestigelöst. Det som skrivs, det skrivs. Nu då; utan press så händer inget, så hur sätter man press utan att sätta press?

Så mitt skrivande blir tvingat. Jag vet att det gör gott för mig, som terapi. Genom skrivandet hittar jag alltid vägen till mig själv, och det känns alltid bättre. Men att gå till en terapeut är inget jag gör för skojs skull, och kanske är det den skepnaden mitt skrivande ska ta framöver. Jag behöver inte se det som en kul aktivitet, jag behöver bara göra. Det blir som att gå till min alldeles egna, personliga terapeut.

Upplev våren i Europa: Polen stad för stad

Det håller ju på att bli vår! Vi ignorerar den snöstorm som fullkomligt överöst Stockholm de senaste dagarna, och ger oss i kast med Våreuropa. För ärligt talat, finns det något bättre sätt att uppleva våren på än i Europa? Nej. Idag tar vi oss an det mysiga landet söder om Sverige - Polen.

Jag håller Polen som är stor resefavorit i Europa, ja, typ hela världen. Det är ett land med så många mysiga städer och härlig kultur, dessutom är det billigt att resa i och lätt att ta sig runt. Det har blivit två vänder till Polen för mig, då jag besökt några städer i taget. En weekend längst norra kusten, och en tågturné från Tyskland till Warszawa. Än finns det städer jag vill resa till, som jag inte hunnit med än. Har samlat alla de städerna, plus mina favoriter här nedan!

Gdansk

En snabb båttur från Stockholm ligger staden som de senaste åren blivit otroligt populär: Gdansk. Hit gick min premiärresa i Polen, en helgvisit med min mamma i augusti, 2014. Det är en perfekt stad för att strosa omkring i för några dagar; Det finns allt från mysiga pubar till historiska sevärdheter. Gdansk är inte bara en av alla städer som blev helt förstörd under andra världskriget, utan det är även i området som hela kriget bröt ut. Jag kan verkligen rekommendera att åka ut till Westerplatte och se det som står kvar från den tiden!

gdansk polen

Sopot + Gdynia

Under din weekend i Gdansk, ta tåget till Sopot för en dag! Speciellt om du besöker Polen under sommaren, här finns en underbar sandstrand! Om jag inte minns fel så kostar en tur-och-retur ungefär 40 kronor, och tar typ 20 minuter. Vill ni fortsätta utforska kusten ligger inte nästan stad, Gdynia, så längt bort! Här hittas mysiga gator och vackra fasader och en stadskärna som påminner lite om Gdansk.

sopot polen
polen sopot

Poznan

Vi går in på min tågluff, sommaren 2017. Jag ska vara ärliga mer er, det kan vara en av mina bästa resor jag gjort. Jag ska göra ett inlägg all about it, men efter ha tröttnat på Berlin behövde jag en stad att mellanlanda i för att döda lite tid. Hade inte en susning om Poznan, men åh, så gullig stad! Det var matmarknad när jag kom dit, livekonsert på en innergård bland vackra hus. Fasader i starka kulörer och växter som blomstrade. Staden passar utmärkt för dig som vill äta gott, ha en lugn semester strosa på mysiga gator. Jag hade ett dygn här, det var en perfekt stad för att mellanlanda i.

poznan polen

Krakow

Min favorit i hela Polen! Ett högt uppskattat resmål bland många. Här hittar ni kultur, historia, en oändlighet av gåvänliga gator med saker att se. Jag gick två walking tours under mina dagar här, genom gamla stan och runt de judiska kvarteren. Runt hela gamla stan finns parker att sitta i. Och såklart - härifrån går det superenkelt att ta sig till en av världens äldsta saltgruvor, och Auschwitz. Jag har skrivit mer om min tid in Kraków här!

krakow polen

Warszawa

Polens huvudstad har mycket att erbjuda, och kallas då och då för Europas New York. Men, när det kommer till städer så har jag en typ - allt som inte är en huvudstad. Den mysiga, checka staden Warszawa var alltså inte min grej. Det kan vara för att jag kom direkt från en mind blown upplevelse i form av Kraków, eller så är det förbannelsen att jag aldrig riktigt fastnar för en huvudstad. De är ofta lite för överskattade, för stressiga. Med undantag för Stockholm, min lilla pluttstad.

polen warszawa

Lublin

Vi glider in på de ställen jag inte än varit på, men gärna skulle besöka! Lublin är en mysig stad, som även den husar mycket historia från Polen som en gång var. Staden påminner mycket om Kraków, och har dessutom ett slott i närheten som ger mig vibbar av Penapalatset i Lissabon.

Wroclaw

Polens fjärde största stad Wroclaw, även känd som den före detta tyska staden Breslau, är en universitetsstad i sydvästra Polen. En stad som blev väldigt förstörd under andra världskriget, men som byggts upp till ett härligt resmål. Kan tänka mig att åka hit, strosa runt och dricka cava på uteserveringarna i vår, mmm.

Łódź

Staden som stavas Łódź, men uttalas på ett helt annat sätt, är vad man ska rikta in sig på om man gillar street art och långa kvarterspromenader. Här finns nämligen så mycket att se! Jag har sett resevloggar härifrån, men nu när jag snabbt googlade på vad man kan göra för att fräscha upp minnet lite så hittade jag en hög av saker jag gärna skulle vilja utforska mer. Tror det här är ett superbra budgettips! Ligger mitt i Polen, perfekt på en tågluff!

lodz polen
Fredagsskrivandet

Det har kli-A-T i mina fingrar på senaste dagarna, så peppad på att skriva ner mina ord. Allt började med att jag skrev om det motsatta, hur allt satt fast. Nu blir jag nästan knäpp av att inte skriva; Orden går runt, runt, runt i mina tankar. Jag håller på att landa efter en ganska galen jobbvecka. Eller det är egentligen en lögn, för jag jobbar ju fortfarande. So much for Friyay, am I right? Har blivit dåligt med fredagskänslor på senaste tiden, men vem vet, kanske att den kommer tillbaka en dag.

I början av februari antecknade jag att den månaden skulle fredagar få vara skriv-fredagar. Så blev det verkligen inte, men jag tänkte att better luck next time. Alltså mars. Så här är vi nu. Första dagen på kalendervåren, och jag tror något i mig går sönder om jag inte tillåter mig själv att börja skriva mer för min prestigelösa räkning. Vill att skrivardagarna ska kunna handla om allt; ingenting och universum. Det kan vara svindåligt, for all I care. Bara det är.

Och jag undrar på hur många olika sätt jag kan ursäkta min frånvaro här, skulden jag känner. Den är bara mot mig själv, för jag vet hur kul jag tycker det är; att skriva i min blogg; men att ändå aldrig göra det. Frånvaron ger mig kanske mer bekymmer än vad skrivandet ger mig upprymdhet, men inte i närheten av den sorgen som jag bävar eventuellt infinner sig om jag slutar helt och hållet. Säger stopp och hejdå. Det är inte vad jag vill, även om det går en, två, tre veckor av att ingen här inne gör sig hörd.

Då och då går jag in på min blogg-app, ser att ni tittar in här. Flera stycken läser mitt inlägg om drömmar i Europa, det är mitt mest populära inlägg hittills. Med stora marginaler. Det kanske dyker upp ett liknande, sådana inlägg ger mig alltid så mycket reselust. Jag vill publicera inlägg två till tre dagar i veckan här, men vi får se hur det blir med den punkten. Nu ska jag jobba klart, gå i mål på bubblandet i form av den här texten. Utan att rätta, korrigera trycker jag på spara och publicerar - låter det göra mig lycklig.

Maj, 2014: Långweekend i Chicago, USA

Idag är jag bortom all räddning för en tro på att Stockholm inom en kort tid ska blossa ut till den våridyll vi så gärna målar upp den som. Ja eller, stryk idag och ersätt med den här veckan. Så jag strejkar från Sverige idag, och dyker ner bland bilder från somrarna som varit. På bloggen idag är det maj 2014 och jag befann mig i Chicago tillsammans med min au pair-bestis Ulrika.

Jag ska erkänna att det här är en tanke jag kommer tillbaka till, att jag ska dyka ner i mitt arkiv i jakt på lite foton. Jag har varit på sådana härliga ställen, men alltså det finns en anledning till att de hittills förblivit opublicerade - det finns inget bra att publicera. Det här med att ens kunna fota är en kunskap jag plockat upp ganska sent i livet. Post-Chicagoresan, for sure. Att jag blir mer inspirerad av dessa knackiga bilder säger väl något om hur TRÅKIGT Stockholm är för tillfället. Nåja, mindre sura miner - mer Chicagoweekend.

Först och främst: Det är vi två som reser! Vi bodde mer eller mindre grannar i SF och tillsammans for vi överallt och ingenstans under vårt år som au pairer. Vi är påväg mot Oaklands flygplats, klockan är cirka halv sex på morgonen. Jag är alltså inte galen, bara trött.

Jag kommer ihåg att vi började dagen i SF så otroligt tidigt, men med flygtid och tidsskillnad kom vi ändå fram runt eftermiddagen. Vi skyndade oss ut och spenderade kvällen downtown, åkte pariserhjul ute på piren. Min jeansjacka är densamma som ni brukar kunna se nu för tiden, den har varit en favorit hos mig i nästan tio år!

Vi bodde i Bucktown - det absolut mysigaste området. Då jämförde jag det med Södermalm här i Stockholm, gjorde alltid det innan jag snubblade över ordet “hipster”:). Men Bucktown, lägg det på minnet om du har vägarna förbi Chicago!

Hade jag varit modebloggare och bott i Bucktown hade Damen Station varit min go to-plats för att fota. Från andra perrongen har man klockren utsikt över downtown.

Självklart var vi förbi bönan! Såhär skrev jag om den 2014:

Vi åkte till Willis tower, tog lite mer tube och hamnade i Millenium park med den stora bönan. Ni vet hur man brukar säga att allt ser mindre ut i verkligheten? Denna är större! Jag fick en chock när jag såg den, verkligen. 

Vill ni läsa om hela min resa, eller typ se alla dessa bilder oredigerade, så kan jag varmt rekommendera min au pair-blogg. Den är mysig! Är väldigt, väldigt glad att jag sparat den.

IMG_0950.jpg

Låt mig presentera min mest använda pose 2008-2015. Om jag är glad över min gamla blogg är kvar, så är det inget emot hur glad jag är över att den här posen inte är det.

IMG_0919.jpg

#model (VAD gör jag)

IMG_0882.jpg

Den här tar ändå priset. Slår vad om att ni alla har gamla album fulla med liknande bilder, det har iallafall jag!

IMG_0868.jpg

Något ni måste göra i den här staden är att åka upp i Willis Tower - så vacker utsikt! Har för mig att man, på en klar dag, kan se till statsgränsen mot Michigan??

IMG_0798.jpg

Jokes aside så är Chicago en superfin stad, och jag är ändå förvånad över att mina bilder härifrån nästan står pall för stadens Instagrampotential. Jag är ganska säker på att Chicago slår New York för mig, det är något speciellt med känslan där.

Vi rullar på! Tillbaka på Damen, och som jag sa, det här skulle vara femtio procent av min grid om Bucktown var mitt hem. Men se så liten jag var! Så lite jag visste om ögonbrynspennor! SOM jag älskade skorna, de försvann i flytten hem till Sverige.

Det här har min profilbild på Facebook så länge.

Anledning nummer sjuhundra varför jag älskar den här staden - tunnelbaneloopen som går genom downtown. Charmen! Det får mig att ifrågasätta mitt val av Stockholm som hemstad.

Allright, det här är inte Chicago. Såhär är det: När man lever som au pair, i ett land man troligtvis aldrig mer kommer bo i, så får man ett annat mindset - carpe fucking diem. Mer eller mindre. Jag och Ulrika tänkte dessutom väldigt lika, och ville uppleva så mycket som möjligt i ultrahastighet. When in Rome, typ. Så, under vår långweekend i Chicago spenderade vi faktiskt en halv dag på att åka över till Michigan och Indiana samt en heldag i Milwaukee. Huruvida det var en bra idé eller inte kan jag ta en annan dag, men jag är ändå så glad att jag fått se Milwaukee. Det är en så mysig stad!

Vi var där en söndagsmorgon, kanske inte den mest ultimata tidpunkten i veckan men vi fick det att funka. Man kommer långt med bra resesällskap!

Wisconsin står på min lista för återbesök, och då kanske med lite mer tid.

Fem år senare och det här är fortfarande en av mina favoritresor. Jag kan inte sätta fingret på varför, men mest troligtvis för att den var så kravlöst arrangerad. Vi gjorde exakt vad vi kände för.

Söndagens reseabstinens

Jag har den klassiska reseabstinensen som river i mig. Det är jobbigt, det slutar all min tankekraft i den mån att det till och med är svårt att skriva det här inlägget. Hjärnan känns så molnig - alla tankar står i relation med resor. Att jag mest troligt ska ut och fara i april spelar inte mig någon roll, det är nu jag vill iväg! Precis som ett barn är jag. Det är svårt att vakna upp i Sverige varje dag, när jag varje natt drömmer om Europas alla länder jag inte upptäcker. Varje dag på hemmaplan är en dag förlorad resedag. Så känns det. Går i tankar om att göra weekendresor, tågluffar i sensommarvärmen, att kunna bo utomlands när vintern kommer åter.

Som allt så har det sina för- och nackdelar. Det positiva: Jag är otroligt motiverad till att jobba mot det. Det negativa: Otroligt ofokuserad. Allt jag tänker på är ju HUR jag ska kunna leva ett dubbelliv. Hur mycket jag än vill resa runt, så vill jag inte riktigt släppa allt jag har här i Stockholm. Så efter att jag dagdrömt klart, är jag redo att börja kompromissa. Jag ska skriva en lista på allt jag vill fokusera på det här året, och hur jag vill att det ska se ut. Hört att det är vad folk kallar nyårsmål, men jag är lite sen på bollen ibland.

Ah, jag tror det är min tjugofemårshjärna som äntligen landat. Alltså jag är ju medveten om hur äckligt det låter, men att fylla 25 har förändrat mig. Är så mycket carpe framtiden så det finns inte. Totala motsatsen till hur jag var för bara något år sedan. Ska sätta mig vid min lista nu, fundera ut precis hur jag ska göra min framtid. Sedan ska jag jobba. Att underlätta måndagen har blivit min nya söndagsrutin. Blir löjligt motiverad av att börja veckan med redan avklarade uppgifter.

Från Irland. Åh, Irland, road trip. Orkar inte.

Att vara för gammal

Jag har officiellt vandrat in i åldern då jag börjar bli för gammal för vissa saker. Några av punkterna ser jag tillbaka på med ett halvhjärtat leende, men mest med lättnad: som att vara arton och ha noll hämningar på Harrys klibbiga dansgolv, medans jag hade en pågående bucket list på hur många städer jag festat i (jag är väl uppe i kanske tio stycken, det är ytterst tveksamt om yngre jag hade varit stolt). Sådana grejer förlorar jag ingen sömn över direkt, även min universitetsperiod av att festa all day, err day är något som känns ok att inte leva kvar i.

Men så har jag mina tankar, de flesta om resor, som kilat sig fast sedan länge tillbaka. Säkert tio år; De saker jag troligtvis aldrig kommer genomföra. Jag vet att det helt beror på hur jag väljer att leva mitt liv, men konflikten i att vilja leva två olika liv är i ständig strid. Jag vill resa, ha ett working holiday-visa Australien, Nya Zeeland. Åka på språkresa till Spanien och hålla min lilla reseblogg vid liv.

Som ni vet är mitt liv inte så idag. Det var allt jag drömde om som tonåring, det gjorde ont i mig - Så gärna ville jag se världen. Jag är ju inte den som reser sällan, även idag, det vet jag ju. Men i och med min kärlek till min nystartade karriär, och allt jag vill ge den, så slog det mig häromdagen att jag nog aldrig kommer åka till Spanien på språkresa. Jag etablerar mitt liv här i Stockholm, och jag är redan tjugofem år gammal. Och den tanken gör mig så ledsen, så uttömd på framtidshopp.

Så jag tvingar mig själv, här idag, att tänka om. Jag har en otrevlig vana av att tro på evigheten; Det är nu och för alltid. Även för en person som mig, som för fem år sedan faktiskt bodde utomlands, är det så enkelt att falla in i en vana; Att göra livet till en rutin. Jag må vara för gammal för att hälla i mig drinkar av oklart innehåll (för att inte tala om lilla hjärtat som inte ens tål spriten längre), men inte kan jag väl vara för gammal för att uppleva livet så som jag vill det? Idag bygger jag ett liv i Stockholm, om ett år kanske i Rom; Jag är ju ändå bara tjugofem, varför ska jag låta fötterna gro fast när the best is yet to come? Och även om de gör det, ja, då är det väl bara att börja gräva. Än är jag inte redo att ge upp mina drömmar.

Frilansdepressionen - och hur man tar sig igenom den

Hej! Jag måste bara säga att det känns så bra med en ny vecka! Igår spenderade jag hela dagen inomhus, i soffan framför skidorna på tv. Sedan gick jag lös på hela lägenheten; städade upp, diskade. Jag började till och med beta av min to do-list för idag. Tryckte bort två timmars jobb, och känner mig äntligen ikapp med livet. Som egenanställd, och med kontoret hemma, är det inte en känsla jag har ofta.

Jag har väl nämnt det någon gång tidigare, att jag i oktober fick en sådan chock över mitt nya arbetsliv. Det hade gått några veckor sedan jag slutade gå till ett jobb, sedan jag hade någon över mig som bestämde när och var jag skulle jobba. Inte visste väl jag att det skulle vara så svårt, exakt alla andra förstod innebörden av att jobba för sig själv. Alla andra såg ut att klara det galant, inte låta sin vilja styra sitt självdisciplin.

DSC07193.jpg

För mig går det bäst att få saker gjort när jag vet att jag ligger efter, jag gör gärna allt i sista sekund. Så har det alltid varit för mig, jag har väldigt svårt för att starta igång en aktivitet - vare sig det är roligt eller inte. Då kanske du undrar varför i helvete jag valde att bli egen. Ja, men varför inte? Något ska man ju göra för att utvecklas här i världen, och att starta eget företag var enda sättet för mig just då att jobba med det jag ville.

Det är först nu jag känner att jag börjar få koll på saker och ting, hösten är en enda röra. Mina tårar rullade mot Johans hals väldigt ofta, han fick höra mig mumla om att vardagen var lika med tidsbrist och orkeslös och rörigt och dåligt väldigt många gånger. Dag efter dag satte jag upp en lista över saker att göra. Men allt var liksom snett. Saknade helt dagsrutiner, mål att jobba mot, en tro på att jag kunde frilansa. Hur jag än trixade gick det liksom inte ihop, jag visste verkligen inte hur man gjorde - hur man lyckades. Som du förstår; det är ju inte en hållbar vardag, psykiskt eller fysiskt. Så jag tog hjälp. I november gick jag till min terapeut på vårdcentralen i Alvik.

Lite i taget har mitt liv börjat gå ihop igen, del för del. Vi alla har ju våra svårigheter, man måste ta hänsyn till just sina egna. För min del så har jag, kort och gott, väldigt många likheter med ADD. Något jag vetat ett tag, men som inte varit ett problem förens jag började frilansa. Så att bara sätta igång och vara egen, som min bild av att börja frilansa var, var inte en grej för mig. Jag har fått tråckla och skruva runt dagarna för att hitta ett sätt som passar mig. Jag är ju en bit ifrån att vara vattentät, det finns stunder då jag bara står och stirrar på datorskärmen. Men några saker som hjälpt mig tänkte jag dela med mig av idag. Det är inga världsrevolutionerande tips, men några som tåls upprepas.

1. Håll en dagsrutin

Det är här mitt A och O. Det spelar ingen roll om jag jag har en halvdags jobb framför mig, för att allt ska gå ihop måste jag sova innan tolv och gå upp innan halv åtta. Annars blir jag för seg, kommer aldrig igång med mitt jobb och får ångest över allt. Dagen är förstörd. Nu är min motivation att jag vet hur mycket lättare vardagen blir när jag håller mina rutiner, men i början tyckte jag det var lättare att pressa mig själv…

2. Ha en stoppkloss

… Med till exempel en stoppkloss i slutet av dagen. För ja, det är lättare att vara produktiv när annat står på schemat. Om jag inte vill behöva jobba på kvällen så försöker jag se till att boka in något som händer vid typ kl 18. Kan vara något utomhus, kan vara middag med Johan. En egen deadline, om man vill.

3. En rimlig To do-list

På riktigt den som räddar mig varje dag. Tänker såhär när jag sätter en lista: Den ska vara rimlig att fullfölja under en dag, den ska vara konkret med projekten uppdelade i små delar. Idag när jag layoutar för en mäklarfirma så skriver jag upp adresserna som ska göras, istället för bara Layouts. Det är lättare att sätta igång små saker än stora.

4. Att gå ut, äta mat…

Nio av tio dagar när jag jobbar hemifrån och inte har annat planerat så glömmer jag på riktigt att gå ut. Glömmer också bort lunchtid, frukost, mellis. Är expert på att försvinna in i min egna värld. Kanske ska börja sätta ett alarm för att komma ihåg att se dagsljuset? Nu påminner jag iallafall dig:).

Stockholms Stadsbibliotek

Idag har det snöat här i Stockholm, så sjukt mycket. Jag och Johan åkte in till stan vid halv ett, mötte upp Alex i Stadsbiblioteket. Jag hade tänkt mig en fotorunda i Vasastan, men avstyrde den direkt när jag satte min fot utanför biblioteket. Istället har jag kollat på skidor här hemma, stirrat ont på min lista över projekt jag hade velat ha klar inför helgen. Och så insåg jag att det var fredag idag, och att jag knappt märkt av veckan som gått eftersom den hänt medan jag suttit framför min dator - begravd i jobb. Det har varit en fullspäckad vecka, behöver en ledig stund. Den kan lika gärna få börja nu istället för om någon timme.

stockholm+stadsbibliotek

Har ni vart på stadsbiblioteket förut? Det har inte jag. Av utsidan att döma så var det långt från vad jag tänkt mig. Det runda rummet är finare i verkligheten än på bild, mina förhoppningar var på noll när vi klev in. Men det visade sig bli ganska så bra ändå.

DSCF5609.jpg

Hej på mig!

Jag har hört att Kungliga Biblioteket i Humlegården är finare, jag får se till att ta mig dit någon dag! Nu ska jag fönsterwebbshoppa. På senaste tiden har jag känt mig så ovän med kläder överlag - har bara rensat och rensat, men aldrig orkat leta efter något nytt. Så nu är min garderob ganska tom. Grejen är att jag velar så mycket i min stil, jag vet inte vad jag vill ha på mig. Orkar inte köpa bara för att köpa. Jag börjar bli illa tvungen att reka lite nu, tappar vardagsglädjen så fort jag ens gläntar på min garderobsdörr. Vill inte ha det så.

Fin fredag, hörni! Glöm inte På Spåret ikväll!

stockholms+stadsbibliotek
I min mobil

Jag har sådan OTROLIGT trög hjärna, ni förstår inte. Jag har fått vittring om en ledig helg, något som inte riktigt är min standard pga min sätt att planera, leva mitt liv. Ni vet. Det vanliga. Skriver och skriver, så raderar jag igen. Tycker allt är irrelevant eller dåligt, jag undrar faktiskt varför. Till och med nu, världens mest irrelevanta inlägg till allt, och jag suddar suddar suddar.

Ska vi se vad som finns på min mobil istället?

Har jag sagt att vi blivit med hemmakontor?? Ordet kontor är en överdrift dock - det är mer att jag och Johan offrat vårt kök för att få plats med skrivbord. Det har blivit min favoritplats i hela lägenheten, så jag är nöjd.

Att bero på lägenheten, ni har ju inte sett så mycket. Såhär mysig är den i alla fall på morgonen när jag går upp. Men alltså, kan ni diagnostisera mig eller: jag LEVER för dessa morgnar, önskar de kunde sluta bli ljusare. Samtidigt följer jag slaviskt min dagsljusapp som varje dag visar solens upp- och nedgång. Kollar på den mer än vad jag scrollar Instagram.

Vem är jag.

Ok, det här lever jag för. På riktigt. För övrigt bästa ställena att åka kommunalt på i Stockholm: Gröna linjen över Tranebergsbron och Alvik strand - Stora Essingen - Gröndal med Tvärbanan.

Var på Formex-mässan i fredags. Skrev då såhär och tog en bild:

Köpte en varm choklad i väntan, gjord på oboypulver vatten skummad mjölk. Ändå var den godare än innestans caféer där de stoltserar med ekologisk hundraprocentig kakao. Hatar när choklader är gjorda på kakao. 

Här är ännu en skön morgon.

Ok här då.

1. Insp för jag vet inte vad men jag KUNDE INTE motstå att ta en screen grab.

2. Såg den här på Instagram, skickade den till Johan och sa here comes the bride.

Han sa att allt är sant på Instagram.

Så.

Och här är jag idag. Vill ju bara sätta frågetecken runt allt. Mest av allt kanske klädhögen bakom mig eller hur jag står.

Lever!

Jag lovar att jag lever! Arbetslever! Jobbar morgon som kväll, sover och drömmer om design. Rivstartade verkligen igång året på riktigt förra veckan. Satte ihop grunden till en ny webbsida som snart är klar, kan visa er då! Och så var jag på Formexmässan! Vuxet, va! Efteråt har jag suttit med näsan i Illustrator, matchat färgkoder och satt ihop designer till diverse kampanjer. Har fortfarande en riktigt, riktigt lång to do-list kvar med saker att göra, även då jag halverat den flera gånger om. Men! När den är avcheckad, eller åtminstone inte lika tidskrävande, så kan ni lita på att jag är back on track här med.

Nu låter det ju som att jag gnäller. Det är min naturliga jargong, även om jag inte har ett dugg problem med det. Tycker tvärtom att det är kul, jag tycker om mitt jobb. Speciellt när jag fått in mer formgivning, mixen av allt roligt hörni. Keeps me young.

Ska återgå till att eremita. Har tänkt att ta mig igenom två olika designer ikväll, och om jag hinner så vill jag även skriva ett och annat blogginlägg åt Sisters in Law. Ni läser väl?! Har tretton procent på mig tills jag måste lämna min högst diskutabla ligg/sittposition och sätta mig vid skrivbordet och jobba, ska plöja på nu! Ska vi säga att vi hörs igen på onsdag, kanske?

KRAM

Obs ej realtidsrepresentation av mitt befinnande. Har knut mitt på huvudet och en t-shirt jag haft sedan sjuan på mig. Waow waow.

En solig tisdagsförmiddag

I tisdags var det supervärder - superfint och superkallt. Både jag och Johan hade möte på varsitt håll under eftermiddagen, så vi åkte in till stan lite tidigare för att strosa runt Södermalm. Tänkte att det skulle vara så mysigt, det ska ju vara det när solen lyser. Hade ju inte kunnat ha mer fel, det! var! så! kallt!

Vi gick bort till Katarina Kyrka, jag har aldrig varit i det området förut. Kan hundra procent tänka mig att bo där i framtiden.

södermalm+katarina kyrka

Vidare för att spana in fler vinklar!

södermalm+katarina kryka
södermalm+katarina kryka
södermalm+katarina kryka

KONCENTRERAD.

södermalm+katarina kryka

Hej från mobilsidan!

södermalm+katarina kryka

Vi gick även ner till Fjällgatan för jag tycker utsikten där är utsökt. Eventuellt att jag håller ett hårt grepp om hur det såg ut innan Slussen var något mer än ett stort avgrundshål, men om man kikar åt andra hållet så är det ju väldigt fint!

södermalm+katarina

Här kände vi ett starkt nej till att vara ute mer. Vi båda var helt genomfrusna. Snabbt upp med mobilen för att hitta närmsta café med kaffe och varm choklad!

södermalm+fjällgatan

Vi hamnade på Greasy Spoon, som tydligen är the place för söndagsbrunsch. Vi var förbi där en helg, vi tillsammans med en kö av personer villiga att vänta fyrtiofem minuter för mat. Det var inte vi, så vi gick vidare. Fick dock prova nu! Och inte för att vara tråkig, men det var ganska överskattat. En helt ok avvotoast med en ganska god varm choklad. Jakten på mitt framtida stammishak fortsätter.

greasy spoon+södermalm